Hej

Jag är på en konstig plats just nu i min själsliga tillvaro. Om man nu kan uttrycka det så. Jag vet inte riktigt vad jag vill och jag kan inte sätta ord på vad som är fel. Men jag känner att jag måste försöka. Det är nog en blandning. Ytlighet. Förväntan. Stress. Känner som jag går på ytan av allt hela tiden. Släpper inte in någon på djupet och kommer inte nära på. Det börjar nära mig med vissa, det känner jag, men att det skulle vara svårt hade jag glömt bort. Tänkte att det var paradiset jag flyttade till, inte Uppsala. Känns som verkligheten har kommit ikapp mig. Kanske på tiden?

Just nu är jag i alla fall glad för att det är vår, jag har min goda vän Selina som jag filosoferat med idag och att jag har Hannes. Som pojkvän och inte som ägodel. Hehe.

Det jag saknar är killkompisar i Uppsala och lite ro med mig själv.