all alone?

Igår åkte jag och Hannes på en visit till Uppsala för att hämta lite kvarglömda grejer. Jag kände lite skräckblandad förtjusning över resan. Det är trots allt min nya hemstad och jag trivs väldigt bra, men. Jag fasade inför två saker. Ett: Hur ser korridoren ut? Två: Vad kommer Dombron säga om min nyckel? Mina tvivel och fasor besannades på båda punkter.

Jag vet att jag är lite tjatig, men min korridor var hemsk! Köket är obrukbart som det såg ut. Sedan ringer jag till Dombron och säger att jag tappat bort en nyckel, de säger att det finns en extra men om jag inte hittar min gamla kommer jag få betala över 2000 kr för ett cylinderbyte. Kul! Jätte roligt! Klantigt? Gah. Men försöker svälja det och frågar samtidigt hur de resonerar kring att mina korridorsgrannar inte sköter sig. Efter att kvinnan gått iväg och frågat sin kollega säger hon: "Vi kan inte göra någonting, i värsta värsta fall kan vi skicka ut en städning men det debiteras på hela korridoren." Ehm, jag blir lite förvirrad och ledsen så hon kopplar mig till personen hon pratade med. Han förklarar att "Nej, vi kan inte göra någonting. Jag har själv bott på kantorn och jag fick agera städhitler där. Försök och prata med dina grannar och gå ihop och gör ett städschema blablabla". Just då blev jag väldigt trött på människor. Har inte hyresvärden någon skyldighet att ta ansvar för sånt här? Kan dom inte bara skicka ut en varning eller något för att hyresgästen inte sköter sig? Frågor som började snurra i mitt huvud efter jag lagt på och lugnat ner mig. Blev mest besviken, de förväntar sig alltså att studenterna ska ta hand om sådant. Ensam mot fyra andra, med inget annat att komma med än att jag vill ha det rent i mitt kök. Nej, korridorslivet har inte gett mig bra vibbar och jag flyttar så snart som möjligt. Punkt.

PUSS Linda