Reflektioner över samhället en regning lördag

Har precis läst klart mina fyra artiklar som jag har till mitt seminarium på tisdag. Denna gång är det en lite annan synvinkel mot vad det förra seminariumet var, dock är det väldigt intressant. Det handlar mer om människan och politiken än om stora infrasystem. Jag blev så inspirerad så jag måste skriva ner mina tankar här.

Artiklarna börjar med att diskutera hur de olika systemen i samhället (telefon, vägar m.m.) har skapat klyftor och könskillnader. De tar upp exempel på att broar och vägpassager byggdes på ett sådant sätt att bussar och andra kommunala transportmedel inte ska komma till exempelvis en fin park. Detta hände i New York där de hade en stadsplanerare som byggde upp flera sådana hinder för att de fattiga i staden inte skulle kunna få tillgång till dessa parker. Sedan var det om hur telefonen har definerats olika beroende på om en man eller en kvinna använder den. Är det mannen som har ringt så är det oftast jobbrelaterat och självklart då också viktiga samtal. Är det istället kvinnan som ringer så är det för att skvallra om det senaste som hänt i byn och bestämma träffar. Man kan säga att genom att bygga in en telefon i hemmet gjorde man kvinnan mer stationär att vara hemma, samtidigt som hon kunde styra alla hemmasysslor. Detta har sedan genomsyrat mycket av den tekniska utveckligen. Man har skapat tekniska hjälpmedel som gjort att kvinnan kan jobba samtidigt som hon sköter allting hemma. Exempel på detta är symaskinen, tvättmaskin och dammsugare. Hur mycket har inte detta underlättat hushållsarbetet? Samtidigt har det stationerat att kvinnan kan göra dessa sysslor samtidigt som att hon jobbar.

Om man sedan tänker på vanliga manliga yrken, såsom rörmokeri. Det har länge ansetts som ett svårt arbete för att det är tungt och fysiskt krävande. Men kunde det ha varit lättare om man samtidigt uppfann hjälpmedel som gjort att det kunde ha blivit en större könsdelning på arbetsplatserna? Förmodligen.

Genus och jämställdhet tycker många är ett uttjatade ord som man bara tänker på feminister och andra radikala kvinnogrupper. Men är det inte så att i denna pågående valkampanj blir det mer aktuellt än på länge? Vi ser tydligt kampen mellan höger och vänster samtidigt som vi ser kampen mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Jag tror att Sahlin, tragiskt nog, bara för att hon är kvinna står i ett väldigt underläge mot Reinfeldt. Det ligger en moral hos svenskar idag som lyder: Klart vi ska ha ett jämställt samhälle. Men så när det kommer till kritan om vem vi vill ska styra landet så blir det ganska klart att man vill inte ha en kvinna på den posten. Särskillt inte om hon är socialist. Det samma gäller påhoppen på Maud Olofsson som får stå ut med hårdare kritik än de andra i den borgerliga alliansen.

Jag har ändå en stark tro att många av oss unga förstår att det inte är hållbart att tänka på det här sättet. Framförallt tror jag att kvinnor i högre utsträckning börjar bete sig som män, på gott och ont. Man är mer villig att trampa på folk för att få det man vill ha. Men något som glädjer mig mest är att män börjar inse att vi är lika värda. De manliga och kvinnliga börjar suddas ut. Det kommer alltid finnas till en viss del, men man kan fundera på: Hur mycket av våra normer är uppbyggda och skapade av teknik och samhälle?

PUSS Linda